Film är bäst på...?
Bakgrunden till detta inlägg är ett purfärskt besök på Filmstaden vid Sergels Torg. Jag och plutten* hade några biocheckar som snart skulle expirera och tog tillfället i akt och gick och såg Changeling med Angelina Jolie i huvudrollen.
Det händer inte ofta. Kanske högst två-tre gånger per år. Inte för att det är speciellt dyrt eller omständigt att gå på bio i 08. Premiärer har premiär när premiärer ska ha premiär, biljettillgången är god och biografer finns i såväl förorten som inne i smeten, men med dagens fantastiska fildelningsmöjligheter, brukar vi allt som oftast vänta tills det finns en schysst dvd-kopia ute på nätet. På så vis kan man i skydd av hemmets trygga vrå avnjuta filmer utan att riskera att drabbas av en massa irritationsmoment.
Men film är väl ändå bäst på bio? Åtminstone om ni frågar SF. Jag ställer mig lite kluven till det.
Å ena sidan är det en orgie i ljud och bild. Med en högtalaranläggning som torde kunna få en pace-maker att sluta lira, och en bioduk som kunde spännas för en segelbåt, kan det inte bli fel. Å andra sidan är det rätt grynig bild. Åtminstone om man jämför med en modern tv. Ljudet är dock svårt att konkurrera med utan att bli vräkt från hus och hem. Inte för att man behöver 15 högtalare i ett vardagsrum, men när en T-Rex stampar i marken, eller när en haubits avfyras, ska det fan kännas i hela kroppen.
Men då var det allt det andra då. Folk som kommer och går mitt i filmen, prasslet av godispåsar, de osnytta näsorna, fnittret från fjortisäckel, tjattret från ouppfostrade skitungar, de trånga och obekväma stolarna och Gud förbjude, mobiltelefonerna. Alltid är det någon jävel som glömt stänga av ljudet, trots att SF specifikt lägger in info-snuttar innan filmen börjar. Listan kan göras lång...
En fördel med att ligga hemma i den sköna soffan är att när blåsan börjar vara full, kan man snabbt pausa för att besöka bekvämlighetsinrättningen och låta sitt vatten (för att uttrycka sig i bildliga ordalag). En annan fördel är att det (förhoppningsvis) inte är någon som går mental för att man råkar lägga av en högljudd brakskit.
Det är en jävla skillnad på att gå på bio i exempelvis Kista-slummen, än om man är i City. Inte så mycket standarden och utbudet, utan snarare klientelet. De gånger vi sett film i Kista, har det alltid varit MINST två-tre prepubertala missfoster som varit fullständigt dränerade på allt intellektuellt kapital. Dessa parasiter har uppenbarligen som sitt livskall att förstöra en föreställning för alla andra. Jag skulle gärna betala en hundring extra, om det gav mig befogenhet att närhelst det mig behagade, silvertejpa dem och ge dem dagsedlar tills de sprang läck och höll käft.
I City förefaller publiken respektera sina medmänniskor på ett helt annat sätt. De är där för att se film, inte för att reta gallfeber på andra.
Filmvalet är också avgörande för om man får en lyckad bioupplevelse. Vissa filmer kan jag gärna åtnjuta på bio med en popcorn-hink i famnen och en Cola i näven. Andra filmer ser jag helst i goda vänners lag, och då skränas, kommenteras och skojas det hejvilt med höjda glas.
Den tredje kategorin film ser jag ensam eller med Annah. Ett exempel på en sån film är just Changeling, ett otroligt gripande och starkt drama. Det är nämligen inte så förtroendeingivande för en stor stark karl att gråta som ett barn i en fullsatt biosalong.
Nästa film jag ser på bio kommer vara en lättsam och högljudd film. En film som lämnar en relativt oberörd. Gärna högljudda explosioner, stämningshöjande musik, full fart och övervåld. På så vis eliminerar jag risken att störas av tjattrande skitungar, lyssna till sprakande tv-högtalare och lämna salongen med oförklarligt rödgråtna ögon och rinnande näsa...
*: Annah Söderman, sambo och livskamrat
heej :) kolla gärna in och kommentera min blogg! ;):) (eller följ/prenummerera på den) :)
Hej Matilda!
Nu har jag kollat in din blogg. Den påminde om någon annans blogg... Tror hon heter Blondinbella. Blondinbella är en fantastisk ord-onanist. Hon kan konsten att skriva ytligt jävla dravvel. Alltså sånt som inte intresserar mig för fem öre. Nej, jag vill inte veta var du köpt din tröja. Nej, jag vill heller inte veta vad du tycker om en rosa bikini, eller varför du inte tycker lika bra om en grå dito. Och nej, 16-åriga flickor från Södertälje intresserar mig inte alls.
Orsaken till att du besökte/kommenterade min blogg var förmodligen för att du ville ha fler prenumeranter på din egen blogg. Av ditt inlägg att döma, har du inte ens läst min blogg. I synnerhet inte det första inlägget.
Joråsåatteeeeé!
haha... du gillar verkligen inte modebloggar.. =P Tur att ja har så söt son då så du vill kolla in min.. ;) Ja... han äter inte bara för två, utan tre... min lilla Buddah... =P
Vaken så här sent..? =P
Nee, jag gillar inte modebloggar alls. Inte för att jag egentligen har något som helst emot kläder, smink eller parfym. Faktum är att modesaker existerar för att man vill vara fin, vilket i sig är jättebra. MEN...
...det är fruktansvärt lätt att de blir efterapningar av varandra som inte tillför ett vettigt dyft. Läser man Blondinbellas blogg, är allt hon skriver bara en förstoring av hennes ego. Jag skulle gärna vilja veta vad hon har för åsikt om konflikten i Gaza, om den globala uppvärmningen, eller möjligen några synpunkter på finanskrisen. Saker som KAN vara av betydelse.
Droppen som fick bägaren att rinna över, var när hon och hennes pojkvän spelade in en tv-blogg där de var på något slags låtsas-gym och talade om hur man skulle styrketräna. Hon måste vara mer självkär än Julia Roberts.
Från något totalt ointressant till något betydligt mer intressant. Din son.
Snacka om gullunge! Han e en stor kille, precis som farbror Jeppe i kvarteret. =) Han behöver mat. Inget konstigt med det. När han är gammal nog att komma och hälsa på oss, ska jag bjuda honom av de godsaker som finns i mitt kylskåp... =))
