En enkel människa är en lycklig människa (efter inrådan av: Thomas Björkås, Skellefteå)
Villa. Lån. Ungar. Hämta/lämna på dagis. Försäkringar. Storhandla. Delad vårdnad. Färga håret. Bygga in förstukvisten. Tilläggsisolering. Fast eller rörlig ränta. "Konstruktiv" kritik från chefen. Åka på trädgårdsmässan. Psykologer. Kvartsamtal. Blodtrycksmedicin. Löneförhandla. Sopsortera. Byta el-leverantör. Pensionsspara. Lunchmöten. Lämna bilen på verkstaden. Boka sista-minuten-resor. Vänsterprassla. Betala samfällighetsavgiften. Stryka skjortor. Diska. Städa. Laga mat i parti och minut. Rensa ur hängrännorna. Åka på spinning-core-boxercise-aerobics-pilates-vanlig yoga-poweryoga-och-gud-förbjude-afrikansk-dans. Packa för semestern. Sömntabletter. Vädra förtältet. Sitta i bilkön. Diskutera boxviner. Speed-dejting. Åka på kryssning. Kyrkobröllop. Smutskasta kollegor vid kaffeautomaten. Sitta i Försäkringskassans telefonkö. Folktandvård. Take away-Latte. Tjafsa med arbetskamrater. Skjutsa ungjä... på träning och konstatera att den där ishockeyutrustningen du dyrt köpte förra säsongen snart är både omodern och urvuxen och att du högst får ett par ynka hundringar på Blocket.se för den. (utrustningen alltså) Ligga vaken om nätterna pga rådande finanskris med stigande boendekostnader som följd. Konferensknulla. SMS:a LÅNA. Nervsammanbrott. Utvecklingssamtal. Ålderskrisa. Skvallra. Prozac. Vaxa bilen, båten, utemöblerna och om tid finnes, även gnida fram lite lyster på frugans bil för att flasha grannarna. Kratta löv på lantstället. Jämföra värmepumpar. Skaffa yngre pojk-/flickvänner. Medla fred mellan barnen. Skicka julkort. Magsår. Önska glad påsk. Bli för full på kräftskivan (IGEN!!). Skriva upp sig på semesterlistan. VAB. HTF. AP. SJ. CSN. KF. VL. APU. FK. SAP. MHF. AFA. Jobba över, under och vid sidan av. Lyxfällan. Fylleringa gamla polare och ex. Åka på weekend-resa till Rom. Gå in i väggen. Tapetsera om sovrummet för femtielfte gången på fem år för att plommonlila fondtapeter med sammetsfinish är sååå 2003 liksombara...
Inte konstigt folk mår dåligt.
Men lugn nu för helvete! Så illa är det väl ändå inte?
Nej. Det är långt ifrån så illa för de flesta, men för en del blir det för mycket!
I mitt arbete träffar jag ibland på människor med olika sorters begåvningshandikapp. Ett exempel på sådana människor är arbetslaget på Samhall som sköter trappstädning, skräpplockning och enklare trädgårdssysslor. De män och kvinnor som stolt utför de skitgöran som "normalbegåvade" inte vill veta av.
Det som slår mig allra mest när jag pratar med de här personerna, är hur rakt igenom levnadsglada de är! Varje gång man träffar dem, står de nästan i kö för att få berätta om hur roligt de haft i helgen, hur fint vädret är, eller om man vet vad kärringen som satte sig på lien sa. Totalt problemfritt. Och enkelt. På något vis känns deras hela uppenbarelse som helt friktionsfri, trots att de i de allra flestas ögon tillhör de åsidosatta, psykiskt sjuka, de obildbara... De enkla människorna. En kvart om dagen med dessa glada figurer, är nog den bästa medicinen om man känner att man har för mycket måndag i kroppen. Deras lycka känns så fruktansvärt äkta, och de är inte sena på att dela med sig av den heller.
Dokumentärer som "Snickeriet" eller "I en annan del av Köping" vittnar om i princip samma sak. I regel lyckliga människor.
Är vi möjligen så förbannat upptagna med att eftersträva sinnesfrid, att vi glömmer bort att må bra emellanåt? Hela livet jagar vi lycka, men har ingen tid eller ork att stanna upp och bara njuta. Och likt en adrenalin-junkie som ständigt tänjer på gränserna, skaffar vi oss dyrare leksaker, engagerar oss i fler sidosysslor och letar nya möjligheter för att öka spänningen. Helt plötsligt känns uttrycket: "Lite roar de små" inte så jävla dumt ändå. Vad det här beror på, tror jag inte någon har något bra svar på. Och givetvis ska man också ha i åtanke att det finns psykiskt sjuka som mår fruktansvärt dåligt. Av olika skäl.
Hur bevarar man då ett ynka mått av sinnesro? Hur ska man göra när sanningen slutligen kommer ikapp och man ligger i en infekterad vårdnadstvist, har en sprängfylld sexmiljonersvilla i Bromma med lån upp över öronen och inser att man inte är ett dugg lyckligare än då man bodde i studentrummet på 18 kvm?
Ett gångbart sätt att uppnå lite "stillness in time" är att idogt utöva alla upptänkliga metoder för att åstadskomma verklighetsflykt, insiktsförnekelse och undvikande av självrannsakan och således leva i en låtsasverklighet resten av sitt liv så länge det håller och bär.
För Samhall-grabbarna räcker det med att gå till jobbet.
Lycka är inget mål -det är ett sätt att färdas
Fotnot: Tack för ett vettigt ämnesval, Walle! Du är en outsinlig inspirationskälla än idag, kanske tack vare att du uppnått en fysiologiskt oförklarlig hög ålder och därmed hunnit läsa bort dig en hel del och i och med detta också flytt verkligheten. Vi lite yngre, nöjer oss med ett glas röd verklighetsflykt. Ur en box. En fredagkväll. I en mini-tvåa i Spånga. ;-)
Haha... menar du att min blogg har varit som blondinbellas??? =P Du e ju inte klok.. =D
Hahaa... Ja, farligt likt i vissa lägen. Den har handlat om en massa mode n shit. Men det är bättre nu. Jag gillar inläggen om Noel och Cibba dock. Tur att du läst Smooth-bloggen och kommit till insikt och sans. =))
Far och fiska pojkar! Några timmars fiske vid en av Sveriges vackra åar tex; Rigleån i Västerbotten. Efter tusen kast en nyuppstigen havsöring som just så pass håller måttet för det tillåtna. Middagen är räddad och du har haft tid att sortera alla "måsten" som du har skaffat dej. Gå inte i "väggen" den är så hård och kall och det där "röda" ur en kartong... du får sååå ont i skallen dan efter.
Bästa "norpan":
Du har förstått det där. Och det är tack vare dig jag inte dukat under av alla "måsten". Om än du möjligtvis tjatat på mig under många tidiga morgnar, har jag ändå lärt mig uppskatta det stora i de små sakerna. Som t ex fiske. Men det är också du, kära mor, som lärt mig dricka rödvin, så den huvudvärken är helt och hållet din förtjänst.
Stora killar går inte in i väggen, de kastar sig igenom den, så murbruk och träflis yr i luften...
och andra sidan tänk om inte huvudvärken fanns där som en sorts begränsning...det skulle kanske bli för mycket och för ofta av det goda ur den där röda boxen.Nej alla "måsten"ska inte göras på en gång. Gör en sak klart,fiska däremellan och fundera vad det blir härnäst och njut av fisken som du fångade nyss.
Hon är allt bra klok min mor. Märks tydligt var jag fått mitt outsinliga intellektuella kapital från. Men det är väl som de säger:
"Äpplena faller inte långt ifrån päronträden."
PS: Det går fan inte fiska här i Stockholm. Och skulle man hitta en görjpöl stor nog att kasta ut agnet i, är fisken så till den milda grad kontaminerad av allsköns jävla miljögifter att den inte ens tjänar till kattmat.
Vem har sagt att det ska vara så enkelt att leva? (även jag kan stå på min altan och fiska upp en bäcköring till middag, du vet Klintforsån)Vi hade en möjlighet till ett liv i paradiset en gång,men den lättlurade mannen,Adam hette han visst,föll för kvinnans frestelse och bet på det sura,förbjudna äpplet.Det är mannens fel att vi får lida än idag.
Vem har sagt att det är enkelt att leva(även jag fångar min Bäcköring från min altan från Klintforsån,du vet) Vi hade möjlighet till ett liv i paradiset en gång i tiden, men den där mannen, Adam hette han visst, lät sig bli lurad av kvinnan och bet i det förbjudna äpplet.Hur det gick sen får vi känna på även idag.
Hahahahaa... Ja, kvinnor har i alla tider anklagat männen för allsköns oegentligheter. Det som varit populärt sedan ni fick rösträtt, är att gaffla om jämställdhet, och på senare tid även varför ni ska klara er på 85% av de männen tjänar. Men herregud...
...ni har ju er egen lön också!!
Mmmmm..så här från varmare breddgrader i Sverige kan jag rapportera in en sommar av fiskeavsaknad .
Fan smooth vi får öppna våra draglådor och jämföra...för fisk det har vi inte dragit upp i alla fall..
Kanske dags då för en sista resa till norrlandsvatten för den i djupet lurande gammelgäddan.
