Mr. Smooth

Ja, det är klart som FAN att du har Facebook! Det har praktiskt taget ALLA idag. Har man inte Facebook, finns man inte. Folk i alla åldrar har det, och vi blir bara fler och fler.

Vaddå? Har du, handen på hjärtat, aldrig önskat att det ska finnas en ogilla-knapp i dina vänners statusfält, länkar och bilder osv? Eller kommit på dig själv med att slentrian-gilla saker på Facebook som du i själva verket fullständigt avskyr, eller rent utav skiter i?

Det var så jag kom på hur stor inverkan Facebook egentligen hade på mitt liv. Jag tillhör en av de Facebook-användare som loggar in på mitt konto tre-fyra gånger per dag, ibland även fler. Det är såna som jag och du som förstår vad jag menar.

Det talas om den nya folksjukdomen, Facebook-stress. Att livs levande människor går omkring och upplever stress för att de inte får kolla sina Facebook-konton. Deras egna liv blir påverkade negativt när de inte får sitta uppkopplade på världens största community.

Alla har Facebook. Du som inte har det, känner folk som har det, eller har i något ögonblick hört talas om Facebook. Och det här är bara början…

Facebook är förmodligen större än Gud. Det är definitivt mycket mer sammanförande och enande än Gud i alla fall. I fråga om socialt nätverkande finns det inga tjänster som ens i närheten kan mäta sig med just Facebook. Det enda du behöver är en giltig e-postadress och en dator med internetuppkoppling. Genom att du gör din röst hörd inför flera människor och samtidigt hör flera andra människors åsikter i samma fråga, blir samtalet mycket intressant.

Vill du ha något sagt, skriv det på Facebook, och alltid är det minst EN jävel till som läser det.
Ibland kan det ju vara skönt att bara få ur sig något och hoppas att någon hör det. Du älskar uppmärksamheten.

Alltmer lägger du ditt liv på Facebook. Du offentliggör dina aktiviteter och blottlägger kanske väldigt personlig information som kan läsas av alla dina kontakter. Även kanske de som du normalt aldrig skulle prata några privata grejer med. Men lika mycket som du själv bjuder ut dig offentligt, får du också en hel del insyn i andra människors liv. Du slipper fråga hur han eller hon mår, utan kan bara besöka deras profil för att få senaste nytt.

Hur ovidkommande vissa saker än kan tänkas vara, händer det till och med att du ibland kommer på dig själv med att bläddra i vilt främmande människors fotoalbum, som egentligen inte intresserar dig alls. Men du klickade ju bara på bilden för att du såg någon du kände blivit taggad i bilden…?

Du har kanske aldrig reflekterat över det, men Facebook hjälper dig att hålla reda på dina födelsedagar. Om du inte pratat med en ”Facebook-vän” på väldigt länge, kan du alltid kasta in ett ”Grattis på födelsedagen” på dennes profil. Facebook hjälper dig att komma ihåg det. Tro mig. Om inte annat, kan du se dina gemensamma vänner skicka samma glada och tankelösa ”Grattis på födelsedagen”. Allt sånt monitoreras via Facebook. Främst genom nyhetsflödet. Dvs. startsidan för Facebook. Ni fattar va? All information rakt upp i nyllet. Hela tiden.

Du har suttit någon sen kväll med ett glas rött i handen och klickat på den där jävla startsidan i hopp om att någon ska ha skrivit otrooligt spännande i sitt statusfält. I ren tristess sitter och du hungrar efter att få bli uppdaterad. Oj, där blev ännu en arbetskamrat tillagd som vän. Måste du tänka på vad du skriver här nu? Ja, men det glömmer du bort så småningom.
Du har minsann varit på dans i fyllan i natt och skämt ut dig monumentalt, men nu ska i alla fall alla dina kontakter på ”fejjan” få veta att du varit ute och roat dig.

I värsta fall får du sparken från ditt arbete för att någon sett dig taggad på en bild med en joint i mungipan och golat till höge vederbörande, men i bästa fall ser din chef dig använda Facebook på betald arbetstid och till och med klickar på ”gilla-knappen”.

Facebook hjälper dig genom att ge dig förslag på vänner att lägga till, eller befintliga vänner du inte haft någon vidare kontakt med.

”Skriv i hans/hennes logg. Nähä? Här har du en grupp som vi tror att du vill gå med i. Jas…nähä, inte det? Vi kanske får fresta med lite reklam om produkter, tjänster och företag som du inte visste att du behövde?”

Det finns alltid något att göra när du loggar in på Facebook. Oavsett vad du är intresserad av, kan du hitta det. Spel, grupper, fan-sidor, saker du brinner för, forum, insticksprogram, tester och frågor. Fan själv kan komma och hämta dig, då du har ägnat så många timmar framför fucking Farmville nu, att du helt försakat andra saker. Beroendeframkallande? Näää, men det är ju så roligt! Tämligen hjärndött, men underhållande.

Nu startar du ännu en grupp för ännu ett meningslöst ändamål! Varför? Jo, för att du kan och vill.

”Om en miljon människor går med i denna grupp, så ska jag göra det och det med den och den, där och där. ”

Du går med, bara för att du vill vara en del i något större. Du vill engagera dig och känna samhörighet med andra. Du fick nys om den här gruppen genom någon av dina Facebook-vänner, men det är inte säkert att du minns vem. Någon skickar vidriga Farmville-presenter, inbjudningar och whatnots till dig i parti och minut, och till slut sitter du där och känner stressen över det informationsflöde du utsätter dig för flera timmar om dagen.

Logga in och stäm av alla händelser direkt på morgonen, kanske Facebook i mobilen till lunch… tick-tack, tick-tack… Loggfoto upplagt. Det föreställer en utsvulten kråka som sitter och käkar en bulle. Du måste dela med dig av denna ögonblicksbild till alla dina nätverkande vänner. Skriva något klämmigt som bildtext… bara någon stackars timme kvar till hemgång och den stationära datorn.

Du talar om för dina kontakter vad du ska laga för middag, eftersom du strax innan matlagningen loggat in för att uppdatera din status. Innan du hunnit slita dig från datorn har någon hunnit gilla din status och skrivit något du bara måste kommentera. Men när du skrivit klart och postat ditt inlägg, tar du en titt på startsidan, och får se någon som lagt upp bilder som du kanske råkar intressera dig för… och blir sittande vid datorn trots att du egentligen har andra saker för dig.

Innan du går och lägger dig, måste du först in och stämma av eventuella nyheter, tala om hur god din mat var, och hur du egentligen känner att du vill gå och sova. Men ändå sitter du kvar en timme senare och statusfälts-chattar på någon annans profil. Vilt gilla-tryckande och bläddrande bland profiler, föreslagna vänner och applikationer. Samtidigt sitter du och klipper in länkar och skriver samma text flera gånger i det där förbannade chat-programmet som buggar hela jävla tiden. Det slutar med att du hållit dig vaken minst två timmar längre än du behöver. Men du är ändå så uppe i varv att du inte kan sova riktigt ännu. Det är då du plockar fram din mobiltelefon och ligger och knappar in något vitsigt och diskbänks-psykologiskt rop på uppmärksamhet, kvart över sängdags…

Otroligt nog, somnar du så småningom av utmattning om inte någon hinner kommentera det kryptiska meddelande du just kablade ut.

Redan när du vaknar nästa morgon och loggar in i den ”verkliga” världen igen, har du minst 16 nya registrerade händelser, varav minst sju är av betydelse, och resten består av diverse inbjudningar. Facebook hjälper dig att hålla reda på saker och ting. Ta en titt i din inkorg. Du har ett nytt mail! Wohoo! Det var något nyhetsbrev från någon av de femtio grupper du är medlem i. Du kanske inte minns vilken, men det är något evenemang på gång… Ska du gå? Vill du gå in och titta vilka som ska dit? Ja, det är klart att du vill! Skriver upp dig som KANSKE närvarande, fastän du vet att du inte kommer kunna närvara. Ingen kommer ihåg en fegis...

Så här rullar det på... för en del människor. Du har Facebook i alla fall. Det har typ alla. Oavsett hur ditt sociala liv i övrigt mår, finns det alltid Facebook att falla tillbaka till. Folk skaffar till och med datorer för att kunna nätverka på Facebook. För att nu inte glömma ungjävlarna. De allra dyrbaraste kukförlängare vi har! De får så småningom sina egna användare när de kommer upp i laglig ålder, och kan således länkas ihop med sina föräldrars sidor. Husdjuren får också sin beskurna del av offentlighetskakan i åtminstone ett eget album. Vi älskar att visa upp våra avkommor och ägodelar i bilder och med text. Den ungen har gjort si och den där ungen har gjort så, och den där ungen har mått på det viset efter den där influensasprutan. Det här har du köpt, och det där har du gjort. Det här är ditt hus, och där hänger dina nya gardiner. Allt finns för er att beskåda. Who the hell cares?!
En heeel del människor…

Du ska veta en sak.

I ögonblicket du lägger ditt privatliv i Facebook’s händer, avsäger du dig alla rättigheter från det materialet. Facebook förbehåller sig rätten att använda den information du lägger upp på deras sida. Men det där skiter du i. Faktum är att det precis nu kommit ut en ny grafisk applikation som kräver din omedelbara uppmärksamhet i åtminstone några timmar om dagen framöver. I värsta fall går du med i en av de grupper som protesterar mot det bristande upphovsrättsskyddet. Eller så skapar du en egen grupp.

Vi vet inte hur Facebook ser ut i framtiden och hur stort det egentligen kan bli. Men från att ha varit ett textbaserat intranäts-community till att vara det största sociala nätverket i världen, har det gått undan. Det verkar inte finnas några större begränsningar, med tanke på det ständigt ökande medlemsantalet. Men die Facebook, DIE!!
Ingen risk.

Du älskar Facebook. Du älskar känslan av samhörighet och uppmärksamhet. Du är i centrum samtidigt som du kan ta del av andra människors liv. Det är därför du fortsätter...



Nu är det bara minuter innan jag länkar till det här blogginlägget via mitt Facebook-konto.
Det är klart att du har Facebook. Det är därför du läser det här nu. Det var så jag fick det sagt…