Mr. Smooth

smooth: /smuːð/  Skulle kunna översättas på flera olika vis, däribland:
len, friktionsfri, stilla, lugn, smidig, cool. Om en person som utför handlingar effektivt, men graciöst eller som en hustlare, skojare, fixare, således i viss mån manipulativ och/eller skillad. En person som vet hur han ska uppföra sig, vad han ska säga etc. En känsla av "flow".

Att använda sig av ett alias som lite självsäkert antyder att man å ena sidan är len och friktionsfri, när man å andra sidan kan tolkas som en cool skojare som gillar att manipulera och scamma folk, kräver sin förklaring.

Precis innan jag skulle fylla 18, åkte jag på turné med min morbror, som vid tidpunkten hade försäljning av finska möbler runt om i landet. Jag hjälpte till så gott jag kunde, och lärde mig allt om vad det innebär att beckna möbler. Jag lärde mig tugget (snacket), jag lärde mig hur man kunde tala för sin sak och även hur man gick tillväga för att tillverka dessa möbler. Det var en lärorik upplevelse på många sätt. Inte nog med att jag blev bättre på att sälja grejer, jag blev också mer van att föra mig i olika miljöer.

En normal arbetsdag kunde vara upp till 12-13 timmar, och det var ett hårt arbete med att lasta i och ur möblerna ur lastbilen. Efter en lång arbetsdag, är det skönt att kunna ladda batterierna på det hotell man bor på. Man gör det man känner för, för stunden. Efter ett tag inträder hotell-döden. En slags känsla av tristess och leda. För denna död finns bara ett enda botemedel. Nämligen alkohol.

Denna kväll tillbringade vi på Malå hotell, långt upp i obygden. Malå hotell är ett förhållandevis bra och trevligt hotell, dock med rätt begränsat nöjesutbud. Det hindrade emellertid inte två törstiga och utsvultna själar, när de gjorde entré i restaurangen. För att fira en bra försäljningsdag, beställde man in det bästa köket hade att erbjuda i matväg. För att hamna i rätt stämning intogs också några stadiga öl till middagen. Stärkta av dessa godsaker, togs det in ännu mer förfriskningar, varpå höge vederbörande drabbades av hybris. Jag inbillade mig nämligen att alkohol inte längre bet på mig. Det behövdes kraftigare doningar! Detta fick också bartendern höra. Från att ha druckit milda, kalla öl till att på stående fot sänka Tequila Knock (en slags bisarr blandning av tequila och sodavatten), fick sina konsekvenser.

Någon timme senare hade den snabbt tilltagande berusningen tagit ut sin rätt. Jag var färdig för sängen.
Sluddrande tackade jag för mig och gick (vad jag tror var) raka vägen in på hotellrummet. Morbror blev kvar ett tag vid spelautomaten. Väl uppe på hotellrummet tömde jag mitt maginnehåll så till den milda grad att jag trodde min stund var kommen. Jag hatar att kräkas. Det är något av det värsta som finns. Mitt i oset från oxfilé, öl, tequila, bearnaisesås som blandats med magsaft, kände jag mig väldigt liten.

De händelser som nu följer är på inga vis dramatiserade eller förskönade, utan ägde de facto rum denna natt.

Jag fick för mig att jag skulle duscha. Att med vatten skölja kroppen fri från sina synder, är en utmärkt idé när man kräkts. Åtminstone känner man sig lite fräschare. Någon halvtimme senare hör jag min morbrors undrande stämma bakom dörren. Han undrar mest vad jag sysslar med och hur jag mår. Jag svarar honom att jag mår alldeles prima och att jag bara tar en dusch. Nåväl. Inget mer med det. Han somnar ganska per omgående, och jag likaså.

Det nästa jag minns, är att jag vaknar. Sittandes i duschen, i ett badrum med c:a 15 cm vattenbestånd. Jag har alltså somnat i duschen, sittandes på golvbrunnen och genom detta lyckats vattenfylla hela badrumsgolvet.
Den panik som slår mig då, är lindrig motför vad som komma skall. Jag rusar ut ur badrummet och upptäcker att även hotellrummet har fått ett "flytande" golv. Där simmar nämligen morbrors lackskor runt som små, svarta båtar. Förgäves försöker jag skopa in vattnet i badrummet genom att använda handdukar och papperskorgar. Jag vill ju inte väcka morbrorn. Han skulle ändå inte förstå.

Rent instinktivt får jag för mig att det måste finnas en städskrubb eller liknande på det våningsplan jag befinner mig på, varefter jag rusar ut i hotellkorridoren och hör ett distinkt KLICK! i dörren. Det är just när jag hör det där klicket som jag inser vad som precis hänt. Jag har låst ut mig själv från det översvämmade hotellrummet, med en svårt sovande morbror där inne som vaknar precis när han vill. Till råga på allt, har jag inte en tråd på kroppen.

Vad göra? Jag påbörjar ett våldsamt bankande och knackande på hotellrumsdörren, vilket i sin tur resulterar i att några av de sovande grannarna börjar vakna i sina rum. Jag hör steg som närmar sig på våningen under och lyckas i sista stund gömma mig i trapphuset. Lyckligt ovetande om vad som utspelar sig i hotellkorridoren sover min morbror djupt. Jag lyckas kliva ut i en spiraltrappa och via den knacka på ett av fönstren till hotellrummet.

Min morbrors min är något av vad man kan kalla ett Kodak-moment, när han sömndrucket sätter ned fötterna i vattnet och tittar ut mot fönstret och får se sin nakne och fullt panikslagne systerson hänga utanför fönstret. Vad som sades vid det tillfället är nog inte alltför lämpligt att skriva om här, men det var mycket svordomar och en hel del frågetecken.

Den natten påbörjades en sanering som skulle hålla på ända fram till morgonen. Som tur var, hittade vi ett antal badrockar och badlakan som vi lyckades suga upp vattnet med. Man kan utan att skryta säga att hotellrummet var skinande rent. Vi kom undan med blotta förskräckelsen, och har inte hört något från hotellet sedan dess.

Så här i efterhand skrattar man gärna åt det hela. Och jag har kallats allt möjligt efter denna prekära situation. Det bjuder jag mer än gärna på. Men ett namn som stannat kvar är just Mr. Smooth. Just på grund av att det är min raka motsats, men också för hur smidigt jag lyckades komma ur den här situationen.

Och när man nu vet historien bakom detta, känns inte Mr. Smooth särskilt självgott och skrytsamt...