Mr. Smooth

Visst är det underbart med vintern?

En vanlig fördom man möter varje dag är, att i och med att jag är norrlänning, älskar jag vintern och allt som hör den till.

Jag rör mig vant på snöbeklädda gator och torg i bitande köld utan att röra en min. Mot väder och vind är jag totalt immun.
Faktum är att ju kallare och snöigare det är, desto bättre mår jag!

Min kropp är täckt av tjock, ventilerad päls och jag har ett skyddande späcklager under huden som gör att jag klarar av temperaturer nära den totala fryspunkten. Jag älskar att skotta snö, skrapa bilen, stå och vänta på pendeltåget i bar överkropp och jag skrattar åt de frusna stackare som tvingas arbeta utomhus under denna årstid.
Det bästa jag vet är att åka skidor, köra skoter, åka rensläde och sova under bar vinterhimmel.
Jag tycker att det är fascinerande att se hur bilar krockar med varandra och glider av vägbanorna. Det finns inget som går upp mot doften av vägsalt när jag åker bil i vintermörkret. Kort och gott kan man säga att livet känns som bäst när det är halt och glatt. (hmm)

Jag önskar att allt ovanstående var sant.

Jag  hatar  vintern och allt som har med den att göra!

Under mina 29 levnadsår har jag aldrig varit med om en enda vinter utan snö.
Men det är först nu när jag flyttat till den kungliga huvudstaden som jag verkligen sett vad denna vita skit kan ställa till med.

Egentligen är det inte snömängden i sig som är det huvudsakliga dilemmat, utan bristen på rationellt tänkande som skapar problemen.

Ett klockrent exempel är SL, som har hand om den största delen av kollektivtrafiken här i stan.
Varje år får de erfara snöfall i olika grad, men ändå står de helt handfallna när det börjar vräka. Till och med höstlöven som lägger sig på tågspåren förefaller kunna stoppa tågen, med fantastiska förseningar som följd. (Så går det när man köper budget-tåg av snigelätare)
Snöröjningen ska vi inte ens prata om. När man sen ser de många ljushuvuden med blankslitna sommardäck som vilt svärande försöker ta sig fram, känns det som att allt hopp om mänsklig logik är ute.

Jag älskar detta Sverige som jag är född och uppvuxen i, men håll med om att det är ett vackrare och skönare land att leva i på sommaren. Norrlänning eller inte.

Jag antar helt enkelt att jag är mer för sandstränder, ljusa nätter och solsken än kyla, halka och rinnande näsor...