Mr. Smooth

De allra flesta av er har stött på dem någon gång. På er väg in till stormarknaden, varuhuset eller inne i någon galleria. Solariebrända och i vissa fall sminkade ynglingar prydda av nystrukna finkläder. Välkammade figurer i polerade galoscher, slips och dykarur som blottar sina proffsblekta tänder i systematiska skrockanden och skrävlanden. Med flackande blick och huvudet högt studsar de runt mellan vardagsklädda veckohandlare och intet ont anande cityflanörer i jakt på nästa offer. Likt ett rovdjur som trängt ett skadat byte, cirkulerar de runt dig för att fånga din uppmärksamhet. Dess läte är inövat och utstrålar självsäkerhet och intensitet. Ibland jagar de i flock och rör sig otroligt smidigt mellan folkmassorna.

Jag talar förstås om telesäljaren, eller som den i vissa kretsar även kallas, demonstratören.

På senare tid har det blivit populärt, i synnerhet för mobiltelefonoperatörerna, att möta sina tilltänkta kunder i deras naturliga miljö, nämligen där de handlar. Man har alltså utvecklat en slags gatubutiksförsäljning då man snabbt kan smälla upp en liten monter med lite schyssta loggor och produktblad, för att när arbetspasset är slut raskt vika ihop hela paketet och slänga in det i bagaget på en fabriksny Volvo V50 totalt nedlusad med firmadekaler.
 
Du hinner i bästa fall innanför varuhusets portar innan de attackerar dig med sina mantran:

"Hej, jag tänkte höra vad du ringer med för operatör idag!"  eller "Får jag låna några minuter av din tid?" och vem har inte hört klassiker som: "Hej! Vad skulle du säga om jag sa att du kunde ringa billigare med din mobiltelefon än vad du gör nu?"

Gemensamt för ovan sagda, är att de betyder precis samma sak. Innan du vet ordet av, har säljaren avfyrat en kaskad av svårt begagnade följdfraser, och du hinner i bästa fall snappa upp de betonade orden som: "billigare" , "gratis"  och "bättre".
När du äntligen förstått vad det hela handlar om, har den flåshurtige snorvalpen i pullover blockerat din flyktväg och står framför dig med penna och papper i högsta hugg för din underskrift.

"Nee... ehh... jag... v-v-vi... jag vet inte... men alltså vad innebär..." är ungefär vad du förmår att kläcka ur dig, och mer än så hinner du inte säga, innan de börjar yra om täckning, bindningstider och tilläggstjänster. Skulle du fortfarande tveka, kommer det obligatoriska, men ofta totalt värdelösa lockbetet fram. Och har det hunnit gå så här pass långt, känner du dig bara dum och generad om du fortfarande skulle säga nej.

"Och jag som bara skulle in och köpa ett paket ägg och havregryn" tänker du när du sitter i bilen på väg hem. I hemmets trygga lugn tar du upp den lilla färgglada foldern, läser det finstilta och inser att du i själva verket köpt fast dig under kommande 24 månader på ett dyrt, men totalt värdelöst jävla 3G-abonnemang som tappar täckningen när du åker utanför stan och att det bästa du fått är en flashig keystrap som de fäst ett 2 gb USB-minne på. ( värde 79:- )

En fältförsäljare/demonstratör jobbar ofta enligt ovanstående premisser. När du kliver in i varuhuset, är det något som saknas i ditt liv, och demonstratören är din frälsare. De har produkterna och tjänsterna. De sitter på erbjudanden som "inte" går att motstå. Genom aggressiv och blixtsnabb marknadsföring ska affären avslutas. Chocka och förvirra. Övertyga och förblinda. Distrahera, avled och avsluta!

Ju fler kunder de kan signa, desto högre blir deras provision, men i slutändan är de ändå bara spelpjäser. Kuggar i ett maskineri. Hantlangare åt miljardindustrier. Marionetter i en dockteater. Ge dem ett riktigt sälj-jobb med fasta scheman och ordentliga luncher! Låt dem få arbeta i en butiksmiljö som säljer teleprodukter i stället! På så vis slipper de trakassera folk som egentligen ska handla matvaror!

Även om det så handlar om att stå och bjuda på tandpetare dekorerade med mikroskopiska bitar av rågbröd, prästost och havssaltat Bregott, finns det alltid en hållhake. Du ska köpa något du inte ens visste att du behövde. "Ta två, betala för tre och håll käften!"

MEN... Det behöver inte vara så!

Nedan följer ett eget exempel på hur du kan komma ur köp-sälj-situationer med flaggan i topp:

Säljare: "Hej! Jag tänkte bara höra med dig vad du ringer med för mobiloperatör idag..."
Mr. X: "Och jag vill hemskt gärna veta var någonstans i varuhuset man kan hitta engångsgrillar"
Säljare: "Ehh, nu förstår jag inte... Jag job..."
Mr. X: "Jasså, jag trodde du jobbade här..."
Säljare (något besvärad): "Nej, alltså jag sälj..."
Mr. X: "Du säljer inte engångsgrillar alltså? Det är nämligen just DET jag är på jakt efter nu."
Säljare (märkbart besvärad): "Nej, nej, nej. Jag har ett erbjudande om..."
Mr. X: "Låt mig gissa... mobilabonnemang?"
Säljare (lyser upp som en sol): "Jaa, just det! Det är nämligen..."
Mr. X: "...totalt ointressant. Jag är nämligen på jakt efter... (frågande konstpaus) ...på jakt efter..."
Säljare (fly förbannad): "JA, JAG VET!! Engångsgrillar!!"
Mr. X: "Just så. Och du säljer inte såna, så tack ändå!"

Känn inget dåligt samvete nästa gång du sätter i dig en rejäl näve snittar som du sköljer ned med ett antal snapsar multivitamindryck från den söta lilla damen med de vädjande rådjursögonen i Polarbröds monter utan att handla. Lika lite ska du känna obehag nästa gång du blir antastad av mobiloperatörernas välpolerade lakejer och svarar med ett rungande: "NEJ!! FYY!! SCHAAAS!!"

Jag har lyckligtvis genom mitt arbete den förmånen att jag ringer och skickar meddelanden HELT GRATIS. Dvs. jag betalar ingenting för användandet av min mobiltelefon. Det är tämligen svårslaget, oavsett hur väldresserad säljare du möter...

(Det blev ett jumalauta långt inlägg igen. Att fatta sig kort har aldrig varit en av mina starka sidor, men har du ändå läst så här långt, antar jag att det inte spelar någon roll)