Nostalgitripp gone bad

Hur många av er stannar inte upp i tillvaron och åker iväg på en nostalgitripp då och då? Att fly verkligheten, om än för en liten stund, och bara backa bandet något/några år tillbaka i tiden.
Ni vet nog vad jag pratar om. Klassreunions, Tio-, tjugo- och, Gud förbjude, 30-årsjubileum. Fester med 60-, 70- och 80-talsteman, där hela konceptet bygger på ett återskapande av en svunnen tid, med forna ideal och förlegad teknologi.


För somliga kan det räcka med att höra en "gammal goding" på radion, eller när man gräver längst in i garderoben och hittar balla grejer, eller att man plockar fram ett gammalt dammigt fotoalbum och bara går loss.

Vissa av oss gör det sistnämnda med ett leende, och utbrister:
"Herre Gud! Hur såg jag ut i håret? Vad hade jag för kläder på mig? Men, vad smal jag var på det kortet! Kolla in farsan, vilka polisonger han hade. -Ja, han ser så ung ut på det kortet..."


Osv.


För de allra flesta sker dessa nostalgitripper oftast helt spontant och oskyldigt, och landningen är mjuk och friktionsfri. Man kommer sakta tillbaka till verkligheten, myser förnöjt, lägger tillbaka Nintendot i förrådet och konstaterar att PS3:an är fan så mycket ballare på alla sätt och vis.


Jag önskar att det vore så enkelt.


I mitt fall handlar det mer eller mindre om dagliga tripper. Och dessa utlöses i de mest bisarra situationer. Senast idag svävade jag iväg, när jag kände lukten av rå linolja i det snickeri jag har tillgång till. Var hamnade jag? Till en början på snickeriskolan i Skellefteå, med bandet backat c:a 3½ år. Därefter började jag försöka återskapa min tillvaro, i egen bostadsrätt på Sjungande Dalen. Min egen trygga borg. De sköna efterfesterna med Tenacious D... Bästa vännerna inom tre kvarters radie...  *suck*

Shit, jag minns när jag flyttade in i den lägenheten! Jag gjorde lumpen då. Bytte bort min totalt könlösa Skebo-tvåa på Uppfinnarvägen mot en charmigare tvåa uppe på "Sjunkande" .  Bandet minst åtta år tillbakaspolat. Tänk, vad mycket jag gjorde om i den där lägenheten! Vad kul det var... Flytten arrangerades i egen regi. Äldre möbler byttes ut mot nyare diton, eller åtminstone inskaffades new shit i proportion till plånboken, väggar målades om och golv lades in till tonerna av Jamiroquais odödliga "Stillness in time".

See where this is going?


Äntligen en egen lägenhet som inte var lika lyhörd som mina tidigare. Det ensamstående 55-åriga psykfallet på Uppfinnarvägen som bussade störningsjouren on my ass när jag spelade Cypress Hill på lämplig dammsugningsvolym, eller vänta nu...
Det var rätt lindrigt. Värre var det på mitt första egna boende på Laxgatan. Åhh...

DET, mina vänner, var en riktigt jävla wicked lya! Vindsvåning med brutet tak och ett enda fönster. Kokvrå och sovalkov. Furupaneltak och odämpad vattensäng. Så undermåligt ljudisolerat att man kunde höra grannen under lägga av en brakskit. När samma granne en sen kväll, inspirerad av några glas Chardonnay spelade och sjöng Chers "Walking in Memphis" på sitt piano, gjorde jag samma sak på mitt elpiano. Ångestkvällen med Bergmans "Det sjunde inseglet" i fokus, där det dracks öl och bjöds på kokt spaghetti  med ketchup, ost och svartpeppar som enda tilltugg. Eller varför inte inflyttningsfesten from HELL, där Krille och Dan* dök upp med en vacker, men lite för bekant plastblomma i kruka, som de i förbifarten stulit ur trappuppgångens fönster.  Kabel-tv! Jösses... Äntligen hade jag en anledning att ligga vaken om nätterna och kolla på MTV.


Jag är tio år yngre. Och har läget under full kontroll där jag står med min linoljeburk i handen i snickeriet.

Även om min vindsvåning kanske var isolerad med wellpapp och var udda på alla möjliga vis, är det ingenting motför min vän Daniels** dåtida dito på Storgatan i Boliden. Planlösningen var helt mental. Som om någon skjutit in rummen i lägenheten med hagelbössa. En vinterkväll gjorde jag och señor Björkås*** inspelningsdebut på plogpinneflöjt med Dannes, med dåtida mått mätt, högst avancerade porta-studio. Vi drack Jameson, bryggkaffe ur en Rusta-brygg, lyssnade på folkmusik, förde djupa filosofiska samtal och käkade ost och kex. It was all good...

Av någon outgrundlig anledning börjar nostalgitrippen ta kommandot mer och mer. Inom loppet av någon minut går jag omkring och påtar med mina nyoljade träbitar och befinner mig mentalt någon helt annanstans.

Strömfors... Hemma hos morsan. Jag och lillebror har precis kopplat in vårt splitternya Sega Megadrive II och står helt mållösa inför den fantastiska grafik och spelkänsla som Sonic The Hedgehog har att erbjuda. State of the art. Goodbye, Nintendo 8-bit!


Här blir jag emellertid avbruten mitt i min dagdröm och inser att jag har ett bokat lägenhetsbesök om mindre än fem minuter. Tillbaka till 2009. Från att ha varit ett prepubertalt missfoster såld på sitt Megadrive, till att vara ett jäktat snickartroll på snart trettio mitt i huvudstaden går fort. Kanske lite för fort. Detta enbart med hjälp av doften av rå linolja. Gud nåde om jag haft en flaska tvåtaktsolja eller Fahrenheit i näven!


Ni som trots allt läst så här långt sammanfattar allt i ett enda ord:


ÅLDERSNOJJA


I helvete heller. Även om mina nostalgiska eskapader tar mig till psykiatrins absoluta utmarker, är jag nöjd med mitt liv. Finge jag leka Gud och backa bandet på riktigt, vore det inte alls lika roligt. Jag trivs med att bli lite äldre för varje dag och kan blicka tillbaka på ungdom med ett leende. Allt var inte frid och fröjd på det "glada 80-talet" även om man gärna vill minnas det så. Det är det som är poängen med efterhandskonstruktioner. Om tiotalet år kommer jag flumma tillbaka till min tid här i Stockholm och minnas det mesta med ett leende. Det blir gärna så. Man minns ofta saker, personer, låtar och händelser som man vill minnas dem. Låtar blir exempelvis mycket mer levande när man kan förknippa dem med händelser. Det är det som är så jävla härligt med att go old-school!!

Och sanningen att säga, är detta bara fragment av alla samlade tankar denna dag i snickeriet.

I morgon har jag kanske nästa nostalgitripp. Kanske inte lika djup och urflippad, och garanterat inte utlöst av doften av rå linolja...


*: Krille och Dan är två hardcore-gangsters. Ofta missförstådda, men sällan utmanade sanna hjältar som jag känt sedan barnsben. Mina homiez som jag är beredd att gå i döden för...
**: Daniel Pettersson, god vän sedan många år. Totalbegåvad musiker, låtskrivare och underhållare. Fantastisk berättare och rollspelsledare! Världsmästartitel i nyckelharpa. En av de allra bästa...
***: Tomas Björkås lärde jag känna genom att han arbetade som fritidsledare på ungdomsgården i Boliden. Han sladdade runt i en mintgrön Volvo 242 och spelade musik. Kunglig på att spela gitarr och otroligt beläst. Delar samma smak för god mat och dryck som undertecknad. Något av en livsguru.


Kommentarer
Postat av: Jessica M

Hehehe Jag har just lagt ut mitt Nintendo 8-bitars på Tradera. Hade världens ångest innan. Men man får ju faktiskt en del pengar för dessa rariteter nuförtiden. Herregud vad man är gammal.

2009-01-29 @ 23:17:23
URL: http://leossida.blogg.se/
Postat av: Smooth, snickartrollet

Visst är det så, Jessica... Jag vägrar dock, av nostalgiska skäl att sälja mitt fullt fungerande 8-bitars Nintendo. Det kan vara berikande att någon gång damma av det, och köra en gammal hederlig Punch Out eller Super Mario Bros. Om inte annat, för att behålla ena foten i barndomen. =)

2009-01-30 @ 11:04:00
URL: http://mrsmooth.blogg.se/
Postat av: Marie

Ja du... Nintendo 8 bitars, Sega Mega Drive... tror ja har dom flesta kvar hemma hos mamma... på min garderob står ett fullt fungerande Sega Game Gear... spelat d? Segas variant av Game Boy, men coolare! =) Asballt... och d där me farenheit och minnen ska vi inte ens tala om... =p



Till en annan sak... den dagen du tar me min son till cafét, som du skrev i min blogg, den dagen måste ja va medvetslös... ;) hehe Inte mitt favvoställe =P

2009-02-01 @ 19:10:55
URL: http://angeleyes81.blogg.se/
Postat av: Johannes

Det finns många minnen från Sjunkande dalen. En favorit var då undertecknad lärde sig att dricka stora Heineken-flaskor, och testade fukttåligheten i din korkmatta. Arvet har gått vidare och fler minnen kommer att skapas :) Förhoppningsvis har man lärt sig av sina misstag..

2009-02-10 @ 14:49:25
URL: http://musikifokus.blogspot.com
Postat av: Señor Smooth

Ja, det är en av alla anekdoter från ungdomens vilda år. Jag minns i synnerhet hur benen limmats fast i dina uppkastningar i korkmattan när jag skulle till att flytta sängen. Nåväl... man är bara ung en gång.

2009-02-12 @ 22:38:38
URL: http://mrsmooth.blogg.se/
Postat av: Señor Björkås

Kul blivit omnämnd.. =) Ja om du skulle skriva om alla galenskaper jag gjort skulle det rymma en helt egen blogg.. =)

2009-04-22 @ 19:12:34
Postat av: Smoothinen

Ja, Djävulens skägg... Mycket av de galenskaper vi upplevt tillsammans är långt ifrån lämpliga på ett så pass offentligt forum som detta. =)

2009-04-23 @ 16:03:24
URL: http://mrsmooth.blogg.se/

Put your shit here:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Ärende:

Trackback
RSS 2.0