Mr. Smooth

Egentligen borde jag förstås skriva om mer dagsaktuell och global tortyr, nämligen Eurovisionschlagerfestivalen, men jag bojkottar det. Alltihopa. Det är en av huvudorsakerna till att jag av princip är emot TV-licensen. Det och Oddasat. I stället vill jag rikta mitt innersta hat, spott och förakt mot den spanska tjurfäktningen och samtliga av dess anhängare. Må Fan ta er, era ryggradslösa avskum...

Fram till 1700-talets slut har grymhet mot djur varit ett uppskattat folknöje i de flesta europeiska länder.
Det har handlat om allt från hetsningar till regelrätta strider mellan vilda djur. I Sverige har det till exempel varit populärt med ritualiserad tortyr med ungjävlar som knyter fast levande katter på pinnar och sedan grillar dem över öppen eld.
 I England och Frankrike har tjurrusningar arrangerats långt in på 1800-talet. Men det var då.

Vad som gör den moderna tjurfäktningen så omåttligt populär bland sydeuropéer med begåvningsrelaterade handikapp, är svårt att konkret säga, då det till syvende och sist handlar om att reta upp ett vilt djur så till den ringa grad, att den slutliga lösningen består i en avrättning. En slags osmaklig dödsdans med ett vilt djur.
För det är viktigt att komma ihåg att det handlar om vilda tjurar, med få likheter med de tjurar vi har i Sverige. Tvärtom:

Den spanska stridstjuren står till vår egen tamtjur ungefär som en pitbull står till en pudel.

Det är ett av de farligaste man kan möta på denna jord. Visserligen är den något mindre än en vanlig tamtjur, men detta gör den bara smidigare. Den spanska stridstjuren springer fortare än en travhäst på korta sträckor, och vänder på en femöring. Den är också fruktansvärt stark. Det finns dokumentation om att dessa djur lyft picadorer (en slags beriden backup bestyckad med lans) med häst och hela baletten.
I  TYVÄRR ALLTFÖR sällsynta fall, har tjurar mitt under pågående tortyr, hoppat upp på läktaren och med stort eftertryck börjat jaga runt i publiken.

Urvalet av tjurar som kan användas till tjurfäktning är noggrant och börjar redan i ung ålder, där ryttare med trubbiga lansar rider omkring och stöter omkull tjurkalvarna. De som uppvisar bravura (mod) och omedelbart går till motangrepp tas åt sidan för att senare användas i strid, de stackars kalvar som tvekar blir korv.
En annan viktig egenskap man letar efter hos tjurarna är nobleza, eller hur rent och ädelt tjurarna slåss. En tjur som vilt kastar med hornen och enbart är ute efter att skada tjurfäktarens kropp i stället för skynket är alldeles för farligt för dessa fega stackare till människor. Det ska helst bara se farligt ut.

Själva kampen i sig är lika bisarr som den är feg. I korthet går det alltså ut på att en vanskapt och beväpnad varelse i alldeles för små kläder tillsammans med ett helt artilleri går in i närkamp med ett uppretat djur i avsikt att döda det. Men först ska djuret lemlästas och torteras med diverse spjut och spett i nacken för att inte kunna nyttja sin fulla styrka, sen ska det tröttas ut med hjälp av ett rött skynke fram och tillbaka. Gud nåde om tjuren råkar få tag i sin motståndare. Då kommer ryttarna med lans snabbt till undsättning för att spetsa kreaturet igen och därmed utjämna oddsen. Visst händer det att tjuren ibland bjuder sin mördare en luftfärd, precis som på bilden, men detta sker alldeles för sällan.

Hur underbar tanken än må vara, när man tänker på den uppgivne matadoren i Disney's Tjuren Ferdinand, skulle det aldrig bli tal om: "Stånga mig! Sparka mig! " eller liknande. Tyvärr. För tjuren kan inte vinna. I händelse av att tjuren får övertaget, har matadoren hjälpen nära till hands. Tyvärr.

I bästa fall dör tjuren en snabb död genom ett välriktat stick i kroppspulsådern i 45 graders vinkel mitt mellan skulderbladen, men ofta blir det en blodig, utdragen och pinsam historia när huvudrollsinnehavaren fumlar och sticker snett och fel och slutligen lyckas ta ihjäl djuret.

Och detta spektakel kallar spanjorerna för underhållning.

Var i höga helvete är EU med sin annars så strikta djurhållning? På tal om begåvningsrelaterade handikapp...

Till alla barn kan jag slutligen bara säga följande:
Verklighetens tjuren Ferdinand gick ett betydligt tråkigare öde till mötes än sin tecknade dito.
Han sköts till döds i tjurfäktningsarenans bås av hungriga soldater och blev förmodligen till mat natten till den 18 juli 1936. Dagen därefter började det spanska inbördeskriget...