Visgossar och golbögar (i samråd med Hans-Olov Ericsson, Gubbängen)

Utan att generalisera alltför grovt, kan sägas att varje större arbetsplats består av några huvudsakliga typer av människor. Om dessa människotyper kan skrivas in absurdum, vilket förvisso är jävligt kul, men jag har isolerat den värsta sorten av dem alla, nämligen visgossen, eller som den i folkmun kallas;  golbögen.

Golbögen... eller låt mig för rumsrenhetens (och min kära mors) skull kalla honom för visgossen*.

*: Begreppet "visgosse" härstammar från 1600-talet och syftar till de unga pojkar som ofta anlitades till att vittna mot påstådda häxor.

Den värsta sortens medarbetare du någonsin kan drabbas av på din arbetsplats är just visgossen. En modern visgosse kännetecknas av att den ofta uppträder oerhört inställsamt och lismande vid direktkontakt. Skämtar och skojar. Aggressivt skrattande och skrockande. Överdrivet artig. Konstlat leende.
För nykomlingen på arbetsplatsen, kan visgossen vid första anblick uppfattas som en ledartyp som gärna tar plats och förklarar hur landet ligger. Något av en besserwisser i de allra flesta frågor. En självutnämnd spörjare av det sanna ordet. Vad än diskussionen berör, har golbö... sorry, visgossen en åsikt, som han med liv och blod är beredd att försvara. Råkar gröngölingen säga emot, eller på något vis protestera, är vedergällning att vänta...

Det lömska med visgossen på din arbetsplats är att han ger sken av att vara din vän och kamrat, för att infiltrera dig och vänta på ett misstag. När så sker, låter hämnden sällan vänta på sig. Stärkt av sin bevisbörda, marscherar han raka spåret upp till högsta instans och spyr giftgrön galla över hela din existens. Men visgossen är slug som räven, och bedyrar sin egen oskuld i frågan samtidigt som fäller klyschor som:  "Alltså... inte för att jag vill springa runt som en skvallerbytta här, men..." eller: "Inte för att jag egentligen har med saken att göra, men jag vill att ni ska veta att..."
Avslutningen av rapporteringen består ALLTID i att golbögen (ähh, what the hell) vädjar till chefen om att få vara anonym, för att inte röja sin identitet.


En golbög har sällan något övergripande ansvar för verksamheten. I bästa fall är han en mellanchef med obetydliga administrativa arbetsuppgifter, men i regel en helt vanlig dräng, som älskar smaken av chefsarsle in the morning. Vissa golbögar kanske helt enkelt drabbats av mjölksyra mitt i karriärstegen. Fylld av avund mot de nya, friska fläktarna på arbetsplatsen gör han (eller hon för den delen) ALLT som står i sin makt att kompensera för sina egna tillkortakommanden. Vittnens berättelser talar till och med om regelrätta spionoperationer med biljakter, GPS-övervakning och avancerade former av buggning.

Vad som driver dagens visgossar till att bedriva omfattande häxjakt är höljt i dunkel, men min bedömning är att de på något vis strävar efter att själva rikta strålkastarljuset långt bort från sina egna skelett i garderoben, och då är nykomlingen ett tacksamt byte. Genom att kasta skit om sina medarbetare inför chefen (i pliktens goda minne), framstår golbögen själv som en rättskaffens anställd.
Kanske känner sig han hotad av dig i fikarummet, eller för att du råkar vara en, av gruppen mer omtyckt medarbetare och vän än vad han någonsin kommer bli.


Det bästa som kan hända, är att din chef kallar in dig på kontoret för ett utvecklande personligt samtal, och att han/hon har så pass mycket ryggrad att du får reda på vem som sagt vad, och att du kommer undan med en förfinad utskällning på sin höjd.


Efter häxprocesserna i Torsåker 1675 hittades visgossarna ihjälslagna och dumpade "såsom varande en förödelsens styggelse för en vanärad Gud". De hade tjänat sitt syfte, kan man väl säga. Illa omtyckta av de flesta. Vid rannsakningen, fördärvbringande verktyg, men senare färdiga att likvideras.

Drygt 300 år senare känns den typen av vedergällning en smula primitiv, men stundtals okristligt lockande...



Fotnot:  Den dagen jag avslutar min tjänst på min nuvarande arbetsplats och går vidare är det idel medarbetare och vänner jag tar med mig i bagaget. Faktum är att jag kommer sakna varenda kotte förutom dig, Mr. X. Jag talar för hela avdelningen när jag säger att du är en lismande, skrävlande, falsk och ryggradslös skvallerkärring med svåra arbetsledarkomplex. Du har din koppärriga potatiskran så perverst långt upp i stolgången på cheferna, så du fått syrebrist. Jag har mer vänner på jobbet under min hittills korta tid än vad du kammat ihop under hela ditt verksamma yrkesliv, din sorgliga lilla jävel! Enda orsaken till att du inte går på personalfesterna är att du inte är önskad. Tänk på det nästa gång du sitter hemma och super i din ensamhet medan dina kollegor förlustar sig så som vänner gör. Det är ingen som respekterar dig. Alla är rädda för dig, och för vad du gör om de skulle gå emot dig. Alla utom jag.
Träffar jag på dig i civilt tillstånd i framtiden någon gång, ska vi dansa. Jag och du. Det har du mitt ord på. Du som känner dig träffad kan ta åt dig av ovan sagda.

Från och med nu, är jag och du "hej" och "hej då" på sin höjd...

Kommentarer
Postat av: Pekka

De finns överallt...men som sagt en svängom på dansgolvet ruskar liv i de flesta. Inte på ett sånt plan att de lär sig nåt kanske, men de fattar iallafall oftast att man menar allvar.

Synd bara att det så ofta ska måsta viftas med nyrkit. Man blir så trött, och så blir jag alltid så sugen på en macka efteråt...

2009-05-30 @ 00:27:42
Postat av: Mr. Smooth

Ja, jag kan bara hålla med... En del kan inte sköta sitt eget jobb och bara slappna av. Och då är det bara höger-vänster-god natt som gäller. Just to make a statement...

2009-05-30 @ 09:24:14
URL: http://mrsmooth.blogg.se/
Postat av: "norpan"

Ibland är det cheferna själva som skapar dessa "visgossar". En svag och osäker chef behöver sin förlångda arm, sin "visgosse" för att kunna skapa en sorts konstgjort auktoritet som sällan fungerar utan att bli avslöjad till slut. Och andra sidan "visgossar" finns det gott om.Det är mänskligt att vilja veta vad din omgivning tycker om dig.

2009-06-01 @ 17:03:25
Postat av: Mr. Smooth

2009-06-04 @ 19:29:04
URL: http://mrsmooth.blogg.se/
Postat av: Mr. Smooth

Morsan... I händelse av att golbögen skulle råka ha något chefligt ansvar, kan jag till viss del acceptera att de springer runt som den värsta fikarums-Hitlern, för det brukar bli så när man har något att säga till om, men i det här fallet pratar vi om en helt vanlig jävla anställd, som ska sköta sina arbetsuppgifter och hålla käften. Annars ska han få hjälp med det senare. En mörk källare, lite silvertejp och "Stuck in the middle with you" i bakgrunden.

"Skomakare, bli vid din läst", brukar det heta. Bara för att man sitter på kontor, betyder det inte att man är chef över stället.

2009-06-04 @ 19:37:59
URL: http://mrsmooth.blogg.se/
Postat av: åsa larsson

han/hon måste vara måste vara en riktig jävla skit om han får dig så här arg....du brukar ju vara rätt så ödmjuk även inför andras dåliga beteenden.låt inte ilskan äta allt för mycket på dig bara!/Åsa L

2009-06-05 @ 11:50:27
Postat av: Mr. Smooth

Ja, ödmjuk och blåögd så till den milda grad att man faktiskt framstår som direkt dum och naiv. Men nu är det förlåtande gull-kontot dränerat på allt kapital.



Ödmjukhet och vänlighet inför andra har man nämligen ingenting för. Det finns alltid någon som utnyttjar din vänlighet och svaghet och tackar dig med en dolk i ryggen.

Trust no motherfucker osv.

Förr eller senare kommer man till insikt. En av fördelarna av att bli vuxen antar jag. =)

2009-06-06 @ 11:35:18
URL: http://mrsmooth.blogg.se/

Put your shit here:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Ärende:

Trackback
RSS 2.0