Om frun får välja
BAKGRUND:
Min sambo sedan några år tillbaka fick idag uppgiften att bestämma dagens blogg-ämne. Jag kan tycka att det är intressant att studera vad som händer när min livskamrat får helt fria händer. Efter en stunds övervägande och funderingar kommer hon således fram till ämnet. Av alla saker hon kunnat pränta på min blogg, beordrar hon mig att skriva om familjen Grönfors i Vojakkala. (!)
Trots att hon till och med kunnat få mig att skriva om mode, parfymsorter eller kändispartyn, väljer hon en zigenar-familj som på senare tid stått i centrum i media med anledning av ett av vår tids värsta grannfejder.
Jag är inte den som är den. Efter flertalet inslag i TV3:s program Insider har ämnet sannerligen berörts hemma i soffan.
Here goes. This one's for you, Söderman... Jag har en känsla av att det här kan bli långt.
Familjen Grönfors -gällande människors lika värde
I min gröna ungdom, låt säga åtminstone för 10-15 år sedan, var jag något av vad man kalla för en rättvisekämpe. Jag trodde på det goda i människan, ansåg obestridbart att alla människor hade lika värde, och försvarade kampen för mänskliga rättigheter. Jag var engagerad politiskt och fackligt. Läste mycket, gärna kritiskt granskande. Älskade att debattera och diskutera. Ägnade stor del av mitt liv till att filosofera och bli bråd-djup. Tillsammans med några av mina vänner kunde vi sitta uppe om nätterna och ha vilda och totalt urspårade diskussioner om de mest existensiella frågorna.
Mycket av detta förändrades allt medan åren gick. Ju mer livserfarenhet jag ådrog mig, desto mer avstånd tog jag från mina forna ideal. Man kan lugnt säga att Jeppe Syrjälä, 16 år, och samme man nära 30 är två helt olika snubbar.
-Vad fan har då det här med Grönforsarna att göra? är det någon som funderar...
Jo, jag tänkte precis komma till ämnet som ett rent exempel.
För ett antal år sedan bjöds intresserade i min hemkommun in till Romsk afton i Folkparken. Till denna informativa sammanstrålning bjöds kommunens beslutsfattare särskilt in, däribland min mor. Ämnet för kvällen var genomgående diskriminering. Nyfiken och fördomsfri som jag var, följde jag med. Det skulle visa sig vara en nyttig upplevelse.
Genom att anta en positiv inställning, var jag alltså mottaglig för allt vad som skulle erbjudas.
Kvällen bestod av allt möjligt. Däribland: modevisning, romsk historia, kulturyttringar av varierande grad, fylla, gräl, kaos, felparkerade bilar, svordomar, gudafruktan och karaoke. Efter att ha genomgått denna afton, ställde jag mig frågande till diskrimineringsdebatten som under hela mitt liv florerat. Zigenare (korrekt benämning är väl romer, men va fan)
Här gavs chansen att städat och ordnat presentera människorna bakom klänningarna och finbyxorna. Och allt levereras. ALLT. Hade det urartat i slagsmål med yxor, hade ytterligare den slutliga fördomen besannats.
Ni som följt mediaströmmen från det lilla samhället uppe vid Haparanda vet vad jag pratar om, ni andra får en lång historia kort. I en herrans massa år har det pågått en grannfejd som nyligen eskalerat i ett mordförsök på en granne. På ena sidan står en hel by, på andra sidan de åtalade OCH numera dömda familjemedlemmarna i familjen Grönfors. I det här fallet romer (just så). Tidigare har de också försökt ta en kyrkans man av daga och många har blivit dömda för diverse brott. Alla skyller på varandra osv etc. Ingen gör något. TV3 är rasister, polisen är horor och grannarna mördare.
Som jag ser på det, är denna familj mindre värd än de flesta andra. De har övertrasserat sitt synd-kapital, för att uttrycka mig milt. Jag känner ingen av dessa Grönforsare, och kan inte säga att jag är intresserad av det heller. För mig räcker det med den info jag har. Jag kanske är snabb på att döma, men i min värld beter man sig inte som de gjort!
Jag vill på inga vis mena att offret för det senaste övergreppet, Esa Rano, är någon duvunge. Denne man har tidigare (rykten om) två fall av dråp i Finland på sitt samvete. Men det avgör ingenting.
Det är bland annat till såna här saker mina, och era skattepengar delvis går till. På så vis att skattemedlen bekostar hela fallet. Detta är något jag inte vill. Jag arbetar fyrtio timmar i veckan och betalar c:a 32% i skatt för att överleva. Andra gör inte ett rättskaffens handtag, utan lever indirekt på andra människors inkomster. Detta av olika skäl. Somliga gör det för att de inte KAN försörja sig själva, andra för att de inte VILL. Kan man inte, bör man få hjälp. Men vill man inte göra rätt för sig, ska man fan inget heller ha!
Det finns säkert många av er som tycker att jag är fördömande, men vad görs för att bevisa motsatsen bland romer? Hur många har ett ärligt jobb egentligen? Någonstans där inne finns fördomen om kvinnan i den gigantiska som stjäl mat i affärerna. Det kommer det nog alltid att göra.
Avslutningsvis kan sägas följande:
Om än jag bildat en uppfattning om en viss etnisk minoritetsfamilj, skall till mitt försvar sägas att jag fortfarande tror på det goda i de allra flesta människor. Jag anser fortfarande att de flesta människor har grundläggande rättigheter. Men allt eftersom åren gått och jag förhoppningsvis blivit klokare, har mina värderingar förändrats.
Jag är övertygad om att Jeppe, 16 år skulle haft en annan syn på det hela. Men det är inte han som skrivit det här...
Nyårslöften
Klockan börjar närma sig tolvslaget på årets sista dag. Stärkt av god mat, dryck, glada vänners skratt och en känsla av att något gammalt ska förpassas till historieböckerna, börjar du fundera över hur du ska bli en bättre människa till nästa år.
De flesta man träffar kring årsskiftet, frågar ofta och gärna om man avlagt några nyårslöften. Gemensamt för dessa, mer eller mindre, uttjatade och vedertagna löften, är att de uteslutande handlar om att man ska förändra sin livsstil.
Det kan röra sig om allt möjligt, från att sluta röka och kröka till att börja motionera och spara. Du har hört det förut, och några har säkerligen år efter år, dyrt och heligt lovat att börja äta nyttigt, för att sedan glömma allt någon gång i mars-april. Vissa kommer inte ens så långt, utan står där i dimman med en Camel i mungipan redan innan de sista fyrverkerierna tystnat.
När det nya året kommer, är det dags att förändra sin livsstil på något vis. Från och med årsskiftet kommer många människor att, i mer eller mindre intoxikerat tillstånd kasta ur sig allsköns lovord och löften som de senare måste leva upp till. Underbara tanke, kan väl tyckas...
Men medborgare, är du så till den grad moraliskt förfallen och sedeslös att du år efter år måste ÄNDRA ditt beteende? Du hinner lova en hel del under din livstid, men blir det så mycket bättre? Är du en dålig människa innerst inne?
Jodå... Jag kommer också att avlägga nyårslöften till årsskiftet. Det är något jag kan lova redan nu.
Mina nyårslöften består i att jag ska FORTSÄTTA (ja, du läste rätt) att:
- försöka vara en god och kärleksfull fästman till min sambo
- vara en lika god och kärleksfull husse till våra husdjur
- vara en god och hjälpsam medarbetare på mitt jobb
- göra mitt yttersta för att må så bra jag bara kan (t ex att fortsätta snusa)
- hålla kontakten med mina nära och kära
Min åsikt är att förändringar av ett beteende inte alltid är av godo. Det är lätt att du glömmer bort de bra sakerna du faktiskt ägnar större delen av ditt liv till. Eller hur?
Spionerat och spekulerat: Porsche 911/998
Efter att ha jobbat på face-liftade versioner av 997:an, har de första testerna med Porsches nya modell, 998 börjat.
Lite och ingen bekräftad fakta finns emellertid om vad som döljer sig under huven, men enligt olika källor ska det fortfarande röra sig om samma 6-cylindriga boxermotor på 3.8 liter som 997 har, dock med okänt effektuttag.
Får man tro de uppgifter som florerar på Internet, kommer 911/998 att utrustas med en sjuväxlad sekventiell PDK-växellåda med dubbelkoppling, vilket kommer resultera i blixtsnabba växlingar och ökad prestanda som följd. Som tillval tros det också finnas en sexväxlad låda. Till detta hoppas man också att Porsche tvångsmatar 998 Turbo med dubbla aggregat med en sk. asymmetrisk turbogeometri, där man använder två olika storlekar på turbona för att få bra pulver redan på låga varv.
Exteriört har Porsche, tack och lov, återgått mer till de tidigare modellerna, dvs. mer upprätta och runda lysen framtill. Vidare ser man också att backspeglarna numera är fästa i dörrarna i stället för uppe vid a-stolparna. Det stora frågetecknet är om Porsche, i likhet med Audi med sin R8, gör en kaross helt i aluminium.
GT2 och GT3 kommer sannolikt att ha en hel jävla del kolfiberdelar.
Ett enda aber, förutom den sedvanligt saftiga prislappen, är att Porsche 911/998 inte kommer ut på marknaden förrän tidigast 2011.
Nu vet du, Tomtejävel! Ligger det en uppsättning nycklar till en 998 Turbo i ett paket med mitt namn på under min gran på julafton, är allt förlåtet. Jag ska aldrig mer lägga råttgift i din gröttallrik, jaga dig med hagelgeväret och ringa dig i fyllan och kalla dig öknamn...
Hasch är framtidens medicin
Idag vet forskarna hur hasch påverkar hjärnan, och det har visat sig att hjärnan själv bildar haschliknande ämnen, så kallade cannabinoider. Forskare skall använda dessa naturliga ämnen och det aktiva ämnet THC i hasch för att utveckla ny medicin mot flera olika sjukdomar.
Medicinskt bruk av hasch är ingen nyhet. För 4 000 år sedan rekommenderade den kinesiske kejsaren Shen Nungs farmaceutiska lärobok cannabis för behandling av ledvärk. På 900-talet användes hasch för att stimulera aptiten, och i 1890-talets England ordinerades självaste drottning Victoria hasch mot mensvärk.
På 1920- och 1930-talen förbjöds dock hasch och marijuana i den västerländska världen, både som berusningsmedel och medicin.
På senare tid har haschbehandling åter väckt intresse. Undersökningar visar att det förkättrade ämnet har goda smärtlindrande egenskaper vid kroniska smärtor, att det lindrar illamående vid cellgiftsbehandling, samt att t ex AIDS-patienter får sin aptit tillbaka.
1985 kom det första haschpillret, Marinol, som innehåller den aktiva substansen i hasch, tetrahydrocannabinol (THC), i ren form. Marinol godkändes för behandling av illamående hos cancerpatienter i delar av USA (!) och i Kanada. Men i större delen av världen blev det nej. Idag finns mer snabbverkande alternativ i form av en spray för de som inte vill äta tabletter eller, Gud förbjude, tända en illegal joint. Ett godkännande av dessa mediciner lär knappast vara aktuellt i Sverige. (Nähä?)
Idag är det konstaterat att THC verkar på sju ställen i hjärnan. Främst genom att dämpa nervcellernas signalering, så att en överhettning av hjärnan undviks. Denna upptäckt har fått stor betydelse för behandlingen av sjukdomar som beror på att signalprocesserna löper amok. Forskare arbetar med att framställa målinriktad medicin mot exempelvis:
Smärta, illamående, övervikt, ångest, blodproppar i hjärnan, åderförkalkning, Parkinsons och Alzheimers sjukdom. Ett läkemedel (Acomplia) mot kraftig fetma finns redan ute som arbetar mot hjärnans cannabis-receptorer.
Trots att forskare alltså redan uppnått lovande resultat med både medicinskt användande av hasch och utveckling av läkemedel, hämmas forskningen av att hasch är ett förbjudet rusmedel. Det är endast i USA, England och Holland som hampa får odlas legalt för användning i farmaceutisk forskning. I USA har flera forskare till och med klagat över att den legala marijuanan är mindre potent än gatuversionerna. =)
När man vet detta, känns hasch och marijuana inte alls lika farligt och skadligt om det används på rätt sätt. Det tål att tänkas på nästa gång haschmotståndarna skriker om hjärnskador eller då doktorn ordinerar "ett glas rött då och då" eller något annat vanebildande nervgift. ;-)
I'm dreaming of a white Christmas
Visst är det underbart med vintern?
En vanlig fördom man möter varje dag är, att i och med att jag är norrlänning, älskar jag vintern och allt som hör den till.
Jag rör mig vant på snöbeklädda gator och torg i bitande köld utan att röra en min. Mot väder och vind är jag totalt immun.
Faktum är att ju kallare och snöigare det är, desto bättre mår jag!
Min kropp är täckt av tjock, ventilerad päls och jag har ett skyddande späcklager under huden som gör att jag klarar av temperaturer nära den totala fryspunkten. Jag älskar att skotta snö, skrapa bilen, stå och vänta på pendeltåget i bar överkropp och jag skrattar åt de frusna stackare som tvingas arbeta utomhus under denna årstid.
Det bästa jag vet är att åka skidor, köra skoter, åka rensläde och sova under bar vinterhimmel.
Jag tycker att det är fascinerande att se hur bilar krockar med varandra och glider av vägbanorna. Det finns inget som går upp mot doften av vägsalt när jag åker bil i vintermörkret. Kort och gott kan man säga att livet känns som bäst när det är halt och glatt. (hmm)
Jag önskar att allt ovanstående var sant.
Jag hatar vintern och allt som har med den att göra!
Under mina 29 levnadsår har jag aldrig varit med om en enda vinter utan snö.
Men det är först nu när jag flyttat till den kungliga huvudstaden som jag verkligen sett vad denna vita skit kan ställa till med.
Egentligen är det inte snömängden i sig som är det huvudsakliga dilemmat, utan bristen på rationellt tänkande som skapar problemen.
Ett klockrent exempel är SL, som har hand om den största delen av kollektivtrafiken här i stan.
Varje år får de erfara snöfall i olika grad, men ändå står de helt handfallna när det börjar vräka. Till och med höstlöven som lägger sig på tågspåren förefaller kunna stoppa tågen, med fantastiska förseningar som följd. (Så går det när man köper budget-tåg av snigelätare)
Snöröjningen ska vi inte ens prata om. När man sen ser de många ljushuvuden med blankslitna sommardäck som vilt svärande försöker ta sig fram, känns det som att allt hopp om mänsklig logik är ute.
Jag älskar detta Sverige som jag är född och uppvuxen i, men håll med om att det är ett vackrare och skönare land att leva i på sommaren. Norrlänning eller inte.
Jag antar helt enkelt att jag är mer för sandstränder, ljusa nätter och solsken än kyla, halka och rinnande näsor...
Dagens bild
Jag ska naturligtvis inte vara ett dugg sämre, utan kontrar helt sonika med en fantastisk bild på fem ihoprullade fårstängsel.
Mycket nöje!
Diamonds are a girl's best friend
Marilyn Monroe, en av vår tids största nöjesdivor uppnådde legendstatus redan innan sin egen död bland annat genom att sjunga något så begåvat som att diamanter är kvinnans bästa vän. Låt oss gräva djupare i det.
Diamanter är en form av kol med mycket starka bindningar mellan kolatomerna.
Glittrande, blänkande, i regnbågens färger reflekterande kristaller utvunna ur pressad kol som slipats fram till fantastiskt vackra och DYRA ädelstenar. Ses vanligtvis i abnorma kreationer runt halsen och/eller fingret på allsköns välbärgade individer, samt i käften på utvalda delar av hip-hop-eliten. I vissa kretsar kallat "bling" eller "Ice".
Här har storleken en avgörande betydelse. Ju större din sten är, desto mäktigare är du, och har därigenom bevisat att money isn't an issue.
Men Sverker Olofsson hade säkert sagt:
"Ska de' va' såå? Va?"
Låt oss klargöra vissa saker. Två tredjedelar av världens diamanter härstammar från gruvor i Afrika. Tredje-världen-länder som exploaterats för att i huvudsak pryda champagne-och-kokain-osande-societetsäckel på de röda mattorna och de trendiga nattklubbarna.
Vägen från gruva till finger är lång, och allt annat än glamorös. I korthet går det till så här:
De stackare på botten av gruvorna som sliter merparten av sin vakna tid för att i bästa fall skaka fram enstaka stackars stenar, är de som tjänar absolut minst på dessa dyrgripar. I bästa fall handlar det om några futtiga dollar i veckan.
Rådiamanterna säljs vidare till uppköpare (vanligtvis gruvägarna) som lägger på några tusen procent, innan de säljs vidare till någon som slipar och bearbetar diamanterna, och givetvis daskar på prislappen ytterligare, varefter ädelstenarna hamnar hos en juvelerare som låter tillverka de mest surrealistiska kreationer och blandar in platina eller guld. Vid detta tillfälle är prislappen ofta svindlande. Slutligen säljs de till personer som betalar i princip vad som helst för att få bära det vackraste blinget som går att få tag i. Alla är nöjda och har tjänat pengar på diamanterna. Helt i sin ordning?
De som lider mest, tjänar minst. De som besitter makten och äganderätten till gruvorna, rakar in storkovan. Folk som offrar sina liv för smågrus, har knappt mat för dagen, medan de som i slutändan köper stenarna betalar i priser som utan tvekan skulle kunna skänka mat till tusentals barn. Helt plötsligt känns den där jävla stenen inte så elegant längre.
Alla hip-hoppare med självaktning som sålt några hundratusen skivor, skall helst visa sin nygjorda klassresa genom att låta tillverka ett custom-made bling. En av dessa är den fd. knarklangaren och våldsverkaren Curtis James Jackson III, mer känd under artistnamnet 50 Cent. Han har tagit steget från att ha bidragit till sina bröders och systrars plågsamma död genom att förse stora delar av Queens med crack, till att idag vara en förebild för alla som vill lyckas.
Jag skulle vilja gratulera honom för hans lyckade klassresa.
Men jag anser att han fortfarande bidrar till människors lidande. Dels genom sin musik, men också genom att han bär diamanterna som hans egna bröder och systrar i Afrika lidit och dött för. Jag undrar om tanken någonsin slagit honom, när han dricker sin dyra konjak och pillar på sitt glitter och känner sig som en kung.
Jag undrar vad den lille Curtis har att säga om slavarbetet som försett honom med hans bling.
Det är tack vare dem som köper diamanterna som slaveriet fortfarande får förekomma.
Curtis sover nog gott ändå. Han är nämligen lyckligt ovetande om att de pengar han tjänat för att komma ut ur slummen och förtrycket, idag går till att betala för de diamanter som förtrycker hans bröder.
Vissa tar steget fullt ut och rappar om det hela. Man ojar sig över slaveriet och hur illa ens förfäder behandlats, men låter tillverka en Afrika-formad halskedja fullklottrad med diamanter.
Sammanfattningsvis. Diamanter kan vara vissa kvinnors bästa vän, men också andra människors värsta fiende. Så länge förhållandena för slavarbetarna i de afrikanska diamantgruvorna inte radikalt förbättras, kommer diamanten aldrig vara en symbol för välfärd i mina ögon...
Välkommen till min nya blogg!
Vem är det som säger att ni är välkomna till min nya blogg? Jag har inte skrivit det i alla fall.
Men eftersom det förefaller vara så det går till när man skapar en ny blogg, får jag väl instämma.
Stilla acceptera. Rätta mig i ledet. Bocka och buga i gammal, god svensk bloggtradition.
Fan heller...
Ni som halkat in här, i tron om att hitta teH sHiT i form av ännu en flashig mode-blogg fylld av levnadsregler för att passa in, vilka man ska umgås med, what's hot and what's not, tips på vilka klubbar man ska synas på och outtröttliga orgier i hur man spenderar sitt vakna tillstånd, kan sluta läsa här...
Ni kan fortsätta leta bland alla tusentals nonsens-skriverier. Ni förstår precis vad jag menar när ni läser några inlägg på Blondinbellas och Linda Rosings extremt begåvade bloggar. Kopiorna sprider sig snabbare än könssjukdomar på charter-resa.
Jag vägrar låta mig tyglas och falla inom några som helst ramar, för att bli ytterligare en hajpad och intetsägande organsäck i blogg-träsket. Aldrig att jag kommer hålla mun bara för att inte sticka ut. Ej heller kommer ni se mig smöra för de, av blogg-eliten, hyllade skribenterna runt om i världen.
Jag blir hellre sedd som en komplett dåre...
Min blogg är de ohörda rösternas krönika, flugan i soppan. Laxermedlet i champagneglaset.
